terrible angels

(Jag kom precis på varför jag hatar att ha en blogg:
Jag skriver aldrig i den, och jag glömmer faktiskt bort att den existerar.)

Idag var jag på Gröna Lund och körde 7-kamp, eh, well, jag vann inte. Jag drack enlitersstop med öl och åkte berg-och-dalbana med Filip. Sen åkte jag hem och lagade carbonara. Intressant, ey?
Och jag bad honom att dra åt helvete. Tyvärr är jag inte så glad som jag borde vara.

Men nu är klockan snart 3 en måndagmorgon, det enda som visas på MTV är Simple Plan och jag ligger och hostar.
Jävligt ovärd natt faktiskt, men jag har inget bättre för mig.

Godnatt

Följande diskussion ägde idag rum när mamma hälsade på mig på jobbet:

Jag "Alltså, mamma.... Jag har kommit på vad jag ska göra i höst efter gymnasiet och så...."
Mamma "Åh, jaså? Vadå?"
Jag "Eeeeeeh... Jag och Nadja hade ju tänkt flytta till Paris.."
Mamma "Jaha? Och hur skulle du ha råd med det då?
Jag "Jomenalltså, jagtänkteläsaVideokonstpådistanspåTornedalensFolkhögskola!"
Mamma "EH?? DU SOM HAR SÅN HJÄRNA, VARFÖR ANVÄNDER DU INTE DEN TILL NÅT VETTIGT, VARFÖR SKA DU LÄSA VIDEOKONST PÅ DISTANS FÖR???"
Jag "För att få CSN...?"
Mamma "Jävla unge!"

Jag tycker hon tog det bra, tycker ni inte?

För övrigt så skippade jag och Nadja allt vad klubbande hette igår, tog två öl på Nada, men sprang skrattades därifrån när BWO's sångare Martin Rolinski kom in med sitt crew. Vi promenixade till Reimersholme, lagade gräddig pasta, drack te och kollade på "intelligent kärleksfilm" tills jag slockande och Nadja sträckte ut sig på golvet som den galning hon är.



Idag har jag spenderat kvällen med att skriva ihop en 5 sidor lång projektarbetesrapport (jag har skrivit det ordet så många gånger idag att jag snart spyr av blotta åsynen), ätit nötkakor, och lyssnat på 10 olika versioner av A Fairytale of New York. Hittills gillar jag nog Stars' bäst.

Idag är det söndag. Inte helt otippat en dag fylld av (för en gångs skull) ganska legitima bakfyllor, konstigt bakiskäk bestående av fiskpinnar, citron- & dillsås och te.
Just nu sitter jag insvept i mammas otoligt moderiktiga blå hemstickade kofta och kollar på Remember the Titans.
När jag gick i högstadiet sa min kompis Johanna alltid att "DET ÄR VÄRLDENS BÄSTA FILM!" och som den antihjälte inom sport jag är trodde jag henne aldrig. Men nu, när jag sitter här, bakfull och jävlig efter en kväll på Medusa och nån halvkass rockklubb på Kolingsborg, så är den inte så pjåkig. Väldigt amerikansk, hjältarna blir påkörda och grejer, men den är ganska söt ändå.
Jag håller mig i regel undan filmer med labelen 'amerikanskt drama', de är oftast cheesy, obehagliga och lite för o-feelgood. (Vill man ha en bra feelgood-film ska man se Love Acctually förresten!)
Vi får väl se hur den slutar.

Denise kom hit, fisken är klar. Och téet är slut.



Och trots det ofördelaktiga yttret peppar jag TIGA ikväll!

Vissa saker ändras aldrig, som t.ex bakistorsdagarna hos Denise.
Det går inte att räkna alla de gånger vi har gått längs den ändlösa vägen fram till hennes hus, fulla och glada, bakis och stapplandes, springades och nostalgiska.
Idag lyckades hon dessutom kläcka ur sig det roligaste någonsin; vi stapplade fram med en STOR cola i ena handen, och ostbaguetter i andra, på alldeles för höga klackar, (hon dessutom i ett par übersexiga stora målarjeans), när vi gick förbi en buska som börjat få vårskott. I samma sekund börjar det snöa, Denise ser helt uppgiven ut, tvärstannar, väder på klacken och skriker: DET ÄR VINTER DUMBUSKE!


Denise och Zarah keeping it real(ly bakis)

Nu sitter jag i hennes säng och klappar på henne (hon har öroninflammation), äter ostbaugetter, dricker cola och lyssnar på Beatles. Snart ska jag till jobbet, sen har Tim lovat mig ett påskägg om jag klipper honom. Halleluljah.

Hej.
Jag är uppenbarligen avslöjad. Jag heter Zarah Fager och jag finns på Facebook.
Någon gång igår kväll har någon, jag kan inte nämna namn, för jag vet inte vem det är, skrivit en jättelång kommentar på ett av mina inlägg. Kul, kan tänkas, men icke. Människan i fråga höll inte med mig, och det var ju lite surt.
But here's a newsflash for ya; du missade nog hela poängen. Jag vill inte gärna tro att jag är så dålig på att skriva att mina tankar inte kommer fram i ett simpelt blogginlägg, vilket leder mig till någon form av enkel slutsats att du inte alls hajjade vad min poäng var. Du är mer än välkommen att ta det här med mig i mailform.
Måste dessutom lägga till att den andra kommentaren fick mig att skratta, eftersom den var så fullkomligt idiotisk. Att den och den första kommentatorn är samma känns otroligt, så;  Vem ÄR du? Du borde spärras in. Och påstår du att jag försöker få makt genom att ligga med "creddiga deppiga patetiska jävla dj-rövar" så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag är varken creddig eller cool, men jag gillar att spela skivor ibland. Gör det mig till en patetisk dj-röv? Jag gillar att ha sex, jag har det ofta, med många olika, men bara dem JAG vill ligga med. Varför ska en tjej inte kunna göra så utan att bli kallad antifeminist och hora? Kom ut i verkligheten ett tag, undvik folk som fortfarande tycker att Baba Sonic och Ace är jääääääääääävligt häftiga klubbar, utan den ack så nödvändiga distansen, så kanske du lär dig nåt.

Så. Vi satt uppe till halv 4 inatt och pluggade buddhism och hinduism, och vi konstaterade att religioner är jävligt märkliga, och framförallt jävligt krångliga att lära sig på några timmar. Så nu tänker jag hoppas att någonting fastnade nånstans i kafferuset och gå iväg och skriva religionsprovet.
Önska mig lycka till. Eller typ bryt ett ben eller nåt.


Det gick bra. En kycklinglasagne och skrivkramp senare, och nu ska jag typ sova en stund.

Jag har länge och väl haft en grej för Tom Vek, mycket för att min första pojkvän hade (om man tog bort all nördighet) kunnat se ut som honom.

Jag vaknade väl för två timmar sen på soffan, ta-da! Och nu sitter jag och fryser under ett täcke i ovan nämnda soffa och dricker te och funderar på att börja röka inomhus. (Om mamma läser det här skojar jag bara!!)
Jag ska snart till jobbet och sen till min andra hälft som har spelning på Kafé 44 kl 21.30. Be there!!!
(Min andra hälft har för övrigt inget internet, därav bristen på inlägg från blondinen.)

Nu ska jag låtsas att det är sommar, lyssna på Almedal, fundera på att flytta till Göteborg och drömma dagdrömmar om Håkan. Det ni.

What to do, what to say, what to think, what to play?
Tröttheten börjar ta över, ett par flaskor vin och Mean Girls senare.
Den nya statusen är att jag ska sova på soffan inatt, att jag är en misantrop (eller hur), att jag behöver en cigg och nåt att äta, och att det har hänt igen.
Det är lika kul varje gång, och jag blir bättre och bättre på att förutse dessa fantastiska events. Snart i en Facebookinvitation nära dig.
Och varenda gång det händer firas det med ofantliga mängder alkohol, en stor mängd "mitt liv suger"-telefonsamtal, ett självförtroende i botten och en bakfylla på topp. Morgonen efter that is. (Hänvisar till tidigare inlägg.)

Så, min goda vän Ellen sa att jag borde börja skriva om folk, för att det skulle bli så mycket mer intressant då. Jag vet inte, ska jag börja hänvisa till folk som Mr X som allas vår bloggdrottning Blondinbella? Det känns lite..... Detektivroman goes Harlequin? Med en livsfarlig men ack så romantisk stalker som skickar avskruna öron till sin käresta? Kan bli en bestseller, jag får väl ringa Danielle Steel så får vi se vad som händer. Jag kan tjäna miljoner på det här.
Så, fine att det kommer handla om folk, Mr S och Mr N och Mr J och Ms E osv, meeeen... Jag klär inte i skvallertacka.
Läs folks Facebooksstatusar istället. Eller en Harlequinroman.

Idag blev inte alls som det var tänkt; jag skulle ju redigera film i skolan och få de vanliga damputbrotten på min lärare Göran (även kallad den stora babyn).

En annan grej vi är inte är jätteförtjusta i är otippade bakfyllor.
Speciellt inte när man ska iväg och jobba och luktar som om man sovit i en balja med vitt australiensiskt vin.
Halleluljah, nu ska jag iväg till Mexico. Kom och beställ en Nacho De Luxe.
Vi ses.

'Cause we have Prince John Silver and Gold in our hands,
and we are trying so hard to get to that promised land.


Nej, jag tror det är dags för en cigg nu va?

Jag har i själva verket varit ganska nöjd med mig själv över faktumet att jag inte har gett efter för bloggandet, (som jag gjorde med t.ex Facebook) men en sak är vi ganska överrens om:
Vi har för mycket tankar, för mycket idéer och alldeles för mycket att säga för att inte skrika ut det.
Jag menar, hur jävla svårt kan det vara?
Så bortsett från den otroligt kaxiga presentationen är vi vettiga till tusen.


Idag på lunchrasten satt vi över det vanliga kaffeciggchoklad-snacket (ja, det är den nya dieten) och pratade om feminism.
Båda klassar sig som feminister, men vi var väldigt ense om att feminister är dumma i huvudet.

---

"Det finns ingenting som gör mig mer illa till mods och mer illamående än tjejer som vill promota tjejer just för att de är - tjejer."

---

För att förklara, för nu är jag ganska så trött på det här: Tyss berättade om en spelning hon ska ha på onsdag, och om att arrangörerna till detta event ville att hon skulle prata om hur det är att vara en rappande tjej i nåt sorts förstadie till musikbranchen. Enligt dem är det ju "jääääääättejobbigt att vara tjej i musikbranchen, för man blir ju faktiskt alltid nertryckt av männen i den."
Och fine, det kan säkert stämma, men anledningen till att min iPod är fylld med musik gjord och framförd av mestadels killar, är för att jag anser den musiken vara bättre. Mer min grej. Det handlar faktiskt om att jag inte gillar tjejernas musik lika mycket som killarnas. Och vad är poängen med att lyssna på en kvinnlig artist för att hon är kvinna, och inte för att hon är bra?

Mitt mardrömsscenario är att faktiskt brinna för någonting, och bli jävligt bra på det (vad det än nu må vara, musik, foto, film, kläddesign) och veta att enda skälet till att jag blir uppmärksammad är för att jag är brud.
Jag har inget intresse av allmosor, ska någon uppmärksamma mig så ska det vara för att de gillar vad jag gör, inte för vilket kön jag har. Kuk eller fitta, vad fan spelar det för roll?

Så egentligen så tycker jag inte att feminister är något dåligt, men lägg ner hela "Kolla, hon är sjukt bra, hon är ju tjej!"-grejen, för det är fan mer förnedrande än att bli nedtryckt av någon man.
Och jag skulle vilja se den kille som kan trycka ner mig om jag faktiskt ska säga något.

Våga bara.

Okey, we got some new blog-queens in town.

Det här är bara början.
Indtroducing me myself and I:
the one and only blonde TYSS and the dark and mysterious ZARAH.

Beware.